GORAN HASSANPOUR - GRANATÄPPLET, FÖR PALETTEN #265

Det är en lek med ett nyexotiserat Mellanöstern, med sagorna och med Tusen och en natt.

Jag är lika exotisk som ett granatäpple! Mina mörka sultanögon kan förtrolla dig bortom all poesi skriven av de stora mästarna. En kyss av mina läppar kan få de ädlaste viner att verka bittra i smaken.

Det är det som är bakgrund, mannen! Det går inte att komma ifrån det, man väljer inte var och när man blir till. Det är viktigt, för det är först när bakgrunden blir tydlig som det går att motarbeta och göra revolt.

Granatäpple.
Jag tror man måste ha ätit granatäpplen sedan barnsben och vara uppvuxen med det för att riktigt uppskatta poesin. För det handlar verkligen om vad som finns inuti. Det är ingen vacker frukt, men när man öppnar den och ser de små genomskinliga röda diamanterna som ligger så nära perfektion och harmoni man kan komma och som samtidigt sitter där de ska i sin kaotiska värld. Det är då man förstår ...

Jag exotiserar mig själv. Det går praktiskt taget att köpa sig exotism. Min utstyrsel - kulissen - allt finns på Indiska! Det handlar om att leka med sig själv och bli något andra förväntar sig att man ska vara. För jag passar in i en bild och i en fördom som jag har tillfälle att medverka i.

Det gäller att välja också. Vem vill vara en skäggig, hatisk, smutsig terrorist när man kan vara en vacker Sultan med förtrollande ögon?

Ett samtal fört mellan Goran Hassanpour och Fredric Gunve