JACOB KIMVALL - Förslag på hur Moderna Museet kan arbeta med graffiti som nutida konst, FÖR PALETTEN # 264
Moderna Museet är den svenska statens ansvarsmuseum för modern och samtida konst. Det innebär att museet är en myndighet med uppdrag att "visa, spegla, samla och bevara modern och nutida konst i alla dess former". 1. I uppgifterna ligger också att verksamheten ur många olika perspektiv ska spegla såväl nutida konst som det svenska samhället i stort. Jag har i Paletten (#264 / nr 2, 2006) kritiserat museet för att försumma sitt uppdrag i samband med Modernautställningen 2006.
Museets chef Lars Nittve brukar inpränta att museet inte är byggnaden utan verksamheten som institutionen bedriver. Detta öppnar för stora möjligheter att arbeta med konstnärliga uttryck som inte ursprungligen är avsedda för en traditionell museikontext. Dessa möjligheter utnyttjas dock dåligt, vilket bland annat har uppmärksammats av Iaspis chef Maria Lind (DN 18/4 2006): "Om inte en viss ´institutionell experimentalism´ släpps fram får vi hålla till godo med mainstreamkonsten på de offentliga konstinstitutionerna."
Eftersom mitt eget intresse för konst har sitt ursprung i graffiti har jag använt riktningen som ett av flera exempel på Modernautställningens blinda fläckar. Med utgångspunkt i museets uppdrag och i linje med Nittve och Lind presenterar jag här ett snabbt skisserat förslag på hur Moderna Museet borde förhålla sig till graffiti. Det är mitt bidrag till ett mer mångfacetterat museum, ett museum bättre rustat att möta nutida och framtida utmaningar. Mitt förslag måste naturligtvis utvecklas och dessutom kompletteras med strategier rörande andra områden för att museet ska uppnå en verklig bredd i sin verksamhet.
1. När det gäller museets uppdrag att förmedla konst och kunskap om nutida konst präglas allmänhetens kunskap om graffiti av direkt desinformation. Graffiti kopplas i den dominerande massmediala diskursen till allvarliga sociala problem och utövarna stereotypifieras. Här vore det angeläget om Moderna Museet gick in som en saklig och sansad aktör. Med grund i existerande forskning och genom att starta nya vetenskapliga projekt kan museet bidra till en rikare samhällsdebatt. Museet skulle också kunna starta speciella kontaktytor mellan graffitimålare och allmänhet genom att ta initiativ till olika former av lagliga graffitiprojekt. Ett sätt skulle kunna vara fria väggar ute i städerna där vem som helst får måla. Ett annat vore att bjuda in intressanta svenska och utländska graffitimålare att måla en specifik vägg, som ett slags murgalleri. Målningarna kan sedan dokumenteras för att därefter målas över av andra inbjudna konstnärer. På detta sätt erbjuder väggen nya utställningar några gånger om året.
2. Angående Moderna Museets uppdrag att för framtiden bevara nutida konst i alla dess former har redan så gott som all graffiti som gjorts de senaste tjugo åren på olika sätt förstörts och försvunnit. Det närmaste originalverken det går att komma är till graffitimålarnas blackbooks med skisser och teckningar. Moderna Museet skulle kunna agera för att graffiti bevaras till framtiden. Det skulle innebära att ett urval målningar skyddas från att förstöras av såväl andra graffitimålare som av olika sorters klottrare samt genom kommunala antigraffitiprogram. Det kräver också att konservatorer utbildas och att tekniker utvecklas för att målningarna ska kunna repareras.
En invändning mot mitt förslag skulle kunna vara att graffitimåleriet riskerar att dödas genom att lyftas in på institutionerna. Det är en vanlig åsikt. Graffiti betraktas då som ett essentiellt icke-institutionellt uttryck, som genom att beröras av museet förlorar sin egenart. Denna uppfattning beror främst på bristande kunskaper om graffitimåleriets estetiska verkningsmedel och mångfacetterade historia. Som bland andra konstvetaren, fil doktor, Staffan Jacobson pekar på ligger vissa av graffitimåleriets kvalitéer just i den ambivalens det innebär att både finnas inom och utom de etablerade samhällsinstitutionerna.2
Att inom en myndighet arbeta med ett till stora delar utominstitutionellt och dessutom ofta olagligt utfört uttryck som graffiti är fyllt av komplicerade frågeställningar, svårigheter och rena falluckor. Jag menar ändå att det ligger inom Moderna Museets uppdrag att ta tag i dessa problem och att det är ansvarslöst att strutslikt sticka huvudet i sanden. Om inget görs kommer det att framstå som om det aldrig funnits något graffitimåleri, i alla fall för den som utgår från Moderna Museets samlingar. Och för att råda bot på denna brist hjälper inga ekonomiska anslag i världen.
Jacob Kimvall
1) http://www.modernamuseet.se/v4/templates/
template4.asp?id=1198 2006-04-11
2) Jacobson, Staffan, Den Spraymålade Bilden (Aerosol Art Archives, Lund, 1996) s.200