Tidskrift: Konsttidskriften Paletten, nr 3 2008
Tidningen Kulturen 2008-11-21
Benny Holmberg
Palettens tematiska arbetssätt ger en möjlighet till fördjupning och koncentration. Tidskriften tillåter sig att loda tidsmässigt och konstnärligt och vinner med detta kunskap om det nuvarande. I detta nummer är det Brasilien som står i fokus. Man gör en rejäl dykning i det brasilianska konstlivet bakåt till kolonialismens tid och över femtiotalets framtidsoptimism, vidare genom de mörka åren med militärjunta och fram till det nutida Brasilien där influenser från Europa gör sig märkbara.
Det finns här energiska försök att tolka samhällsutveckling i byggnadernas linjer, skärningar och fysiska skapelser, i dess arkitektur. Här trängs också filosofier mellan sidorna som säger att Brasilien en dag kommer att flöda av mjölk och honung, en profetia från mysticismen som vill skänka det framtida Brasilien välstånd.
I de arkitektoniska beskrivningarna och uttrycken visar Paletten konstnärernas beroende av samhällsutveckling å ena sidan och omvänt deras påverkan på det färdiga samhället. Öyvind Fahlström var konstnären som skapade en karta med mängder av utsagor om sakernas tillstånd i världen. Han kallade den World Map. Här kom Brasilien att ha sin plats eftersom han föddes där. I World Map ser man bland annat hur unga brasilianska militärer undervisas i tortyrmetoder.
Moståndsmän som slussas in i tortyrkammare, demonstranter med plakat har slagits till marken. "Bloody June" har Öyvind kallat det avsnittet som härrör från demonstrationerna den 26 juni 1968 i Rio de Janerio och Recife. Sophie Fallgård berättar om hur målningen redogör för klappjakten på fackföreningar och oppositionella och om USA:s inblandning i militärkuppen 1964 som illustreras med ett taggigt fält. Man ser Lyndon Johnson som gratulerar via radio från Vita Huset till den brasilianska juntan.
Huvudvikten i detta nummer om Brasilien är lagd vid det arkitektoniska. Här spårar man likheterna mellan Hökarängens och huvudstaden Brasilias byggnadstekniska lösningar som är sprungna ur en efterkrigsoptimism på femtiotalet som ville det raka och lådliknande med fria ytor och frånvaron av inhägnader och staket. Konstnärer som presenteras behandlar i sina bilder ideologin bakom uppbygget av Brasilia .Anna Kleberg sysslar med de lådliknande husen och Love Enkvist går bakåt mot det ockulta Brasilien långt från de moderniska planlösningarna.
För att förstå upprinnelsen till uppbygget av huvudstaden Brasilia har de svenska konstnärer som i motiv och underlag sökt sig till Brasilien gärna begett sig bakåt till tiden före militärjuntan på femtiotalet med Lúcio Costas och Oscar Niedermayers och det numera världsarvsupphöjda Brasilias byggnadsteknik och arkitektur. Detta jämförs med det svenska miljonpogrammet från samma tid. Beslutet att bygga en ny stad togs så tidigt som 1891. Tävlingen som utlystes vanns av Lucio Costa.
Till Sao Paulobiennalen 1969 anlände Roj Fribergs stora nidporträtt av den brasilianske diktatorn Artur da Costa e Silva. Det var en blyertsteckning där ledaren flankerades av general Emilio Médici och USA:s dåvarande president Lyndon B. Johnson. Svenska UD handlade med blixtens hastighet och stoppade konstverket vid hamnen i Santos där det aldrig packades upp ur sina lådor. Det ger konstverket ett långt efterverkande renommé. Samtidigt med releasen av Palettens temanummer om Brasilien öppnar Sao Paolobiennalen, som är väldens näst äldsta konstbiennal och som alltid varit en seismograf för demokrati och diktarur som Karin Faxén skriver i sin artikel Bienal de Sao Paulo. Biennalen hålls i Oscar Niedermeyers världsberömda paviljong i Ibirapueraparken.
Jens Hoffman behandlar dagens mest lovande unga brasilianska konstnär Marepe som har ett varierande konstspråk med referenser bland annat från slit- och slängkultur och popkonst. Och Sophie Allgårdh har skrivet en intressant artikel om modernismens utopiska projekt i staden Brasilia med de jättelika bostadskvarteren SUPERQUADRORNA:" Där gjordes regeringstjänstemän till grannar med lägre tjänstemän och arbetare. De sociala skillnaderna skulle planas ut, en djärv tanke som fortfarande präglades av sitt koloniala arv". Här finns också kannibalismen skildrad i konstnärliga motiv. Ann Grönhammar visar hur de två holländska konstnärerna, stillebenmålaren Albert Eckhout och landskapsmålaren Frans Post steg iland i Brasilien på 1600-talet och gav den dåtida kannibalismen en bild i sina verk med tillhörande rekvisita i form av avhuggna fötter och händer i korgar. Nr 3 är ett läsvärt och välfyllt nummer av konsttidskriften Paletten.