Paletten nr 1:10
70-åringen som Dagens nyheter tog i örat
Den 5 mars i år togs Paletten i örat på Dagens Nyheters kultursida. Konstkritikern Dan Jönsson var upprörd över att Paletten i sitt senaste nummer »Censur & konsensus« inte nämnde Muhammedkarikatyrerna med ett ord, det vill säga den debatt som rullat på i gott och väl fyra år, alltsedan Jyllands-Posten den 30 september 2005 publicerade satirbilderna av den islamske profeten.
Det finns inte en åsikt eller infallsvinkel om dessa karikatyrer som inte luftats i korta eller fördjupande texter, på ledar- och kultursidor ner till lokaltidningsnivå. Men för Dan Jönsson gapar »ett svart hål«. Paletten behöver inte upprepa tidigare ståndpunkter men tar självklart avstånd från allt våld och hot om våld mot konstnärer och författare.
Det slår mig hur envis Paletten – denna 70-åring och därmed Sveriges äldsta konsttidskrift – varit att värna sin egen röst. Det är framför allt stigarna långt utanför de breda boulevarderna som lockat redaktörerna. En av dem, konstkritikern och poeten Leif Nylén, skänker Paletten en handskriven konkretistisk villanella på födelsedagen (se omslaget).
Paletten skriver om den aktuella konsten men ibland ramlar det också ut skelett ur garderoben. Som när vi skrapade bort mossa bort från den nedtystade antisovjetiska utställningen Härlig är jorden i förra numret – en utställning som drog rekordpublik i Göteborg 1980. Se här ett svart hål i konstdebatten, men som Dan Jönsson trivialiserar i stil med tja, sånt går ju förstås att diskutera. Paletten har genom åren introducerat viktiga konstnärskap utanför gängse svenska farleder. I mer närliggande tid handlar det om Mandana Moghaddam (Sverige-Iran), Marepe (Brasilien) och Madeleine Hatz (Sverige-USA). Mina företrädare under 00-talet har i genomarbetade specialnummer tagit sig an de japanska, östeuropeiska och ryska konstscenerna.
»Jag är intresserad av konst ej av politik«, löd ett svar i en läsarundersökning om Paletten som gjordes av en student i kulturgeografi vid Göteborgs universitet 1972. Från krigsåren till idag har Paletten tagit ställning i tidens angelägna konst och samhällsfrågor. Åt 1973 publicerade Barbro Werkmäster sin banbrytande essä »Kvinnan manipulerad – även i bilden« i Paletten (i återtryck på sidan 44), en text som frilade maktordningen i kärnfamiljen.
Olika temperament och redaktörer har satt sin prägel på Paletten, men en lika viktig faktor är teknikens möjligheter att åskådliggöra redaktionens linje. Leif Nylén inskränkte medvetet färgen i sina nummer men fräckade till det med dekorfärg. Andra redaktörer drömde om att få råd till färgreproduktioner. Ända fram till 60-talet klistrades färgplanscher in för hand på sidorna. Färgbilder var även i fortsättningen en lyxartikel och kunde bara tryckas i högst två nummer per år. I styrelseprotokollen märks en frustration över att kostnaderna för färgbilder skenar iväg.
Idag är utmaningarna annorlunda, men behovet av resurser för att möta dem är lika stora. I en anglifierad värld är det angeläget att utveckla konsttidskrifter på svenska språket och låta författarna ta ut svängarna med tematiska grepp på brännande problem. Paletten tänker fortsätta att diskutera konstyttringar i tiden men också överrumpla läsaren med nytolkningar av äldre verk.
Vi vill tacka Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser för bidrag i samband med genomgången och flytten av Palettens arkiv till Region- och stadsarkivet i Göteborg. Ett varmt tack går också till Theodor och Hanne Mannheimers fond för bidrag till detta jubileumsnummer. Tack även alla konstnärer, skribenter och prenumeranter som i med- och motvind hjälpt till att hålla Palettens fana högt i 70 år.
Sophie Allgårdh, chefredaktör